Vet inte riktigt vad jag ska säga.. Har suttit och läst egenom lite saker som har varit ganska jobbiga för mig.
jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Ni kanske tycker det låter helt sjukt. Men jag vet inte. Jag vill inte skratta.
Men jag vill inte gråta.! Men känner att tårarna inte alls är långt ifrån . Men jag vill inte.. Jag vill verkligen inte.
Jag är inte ledsen över det ni har gjort emot mig. Utan det jag är ledsen över är vad ni gjorde som har gjort mig
som jag är idag. Såhär vill jag egentligen inte vara. jag vill inte att christer ska behöva bli drabbad för något som har hänt för länge sen. Men han har sagt att han förstår mig. Men helt ärligt ingen förstår mig. Ni kan bara sätta in er i bilden. Men ni kan inte göra något mer.. Usch varför just mig? När jag tänker efter så blir bara bilderna klarare och klarare .
Jag vill kunna leva ett normalt liv. Men det kommer jag aldrig kunna göra. Detta kommer finnas med och trycka ner mig.
Det enda jag kan göra är att förssökaa bearbeta det så gott jag kan. Mer kan jag tyvärr inte göra..
Just nu känns det som att jag ska deppa ihop totalt. men jag ska ta mig upp. Det som har hänt ska inte få trycka ner mig. Jag vill verkligen inte.! jag vill kunna vara lika stark som jag var förr. Inte att jag ska nonchalera mina problem.
Det är inte det jag vill. Men på ett sett så vill jag det ändå. När det blir såhär så vet jag inte riktigt vad jag vill....
Vill bara glömma allting. Men det går verkligen inte. Det har tyvärr hänt.. Det är bara att leva med det.. Det kommer alltid sitta djupa sår i mig...  Jag kan inte förstå att jag har varit utsatt. Jag vill inte förstå det...

Jag har en sån huvudvärk. Det bara spränger i mitt huvudet. Nu har det blivit lite väl för mycket för mig...
Snälla minnena försvinn i från min hjärna. Jag vill inte tänka .. Jag vill inte minnas. Jag vill bara försvinna....
Försvinna ifrån verkligheten för ett tag...