Suicidforskning erkänner två olika läger på 'varför' människor försöker begå självmord. Precis som med mord finns det självmordsbenägna människor som agerar impulsivt och passionerat. Dessa personer utlöses ofta efter en personlig kris utan lite eftertanke.

Sedan har vi dem som planerar och funderar länge över deras exit och som väljer metoder som kräver noggrann planering.

På frågan varför det mänskliga däggdjuret, det enda djur som kan föreställa sin egen död, finns inga korrekta svar.

Anledningar är lika många som självmordsförsöken och sanningen är att alla samhällen i människans historia upplevt fenomentet i en form eller annan.

Valet att avsluta sitt liv efter eget bevåg är på ett sätt styrkande. Man tar kontroll över sitt eget öde. Vissa anser det romantiskt, andra ser döden som en befrielse. Vissa vill ha uppmärksamhet eller ser ingen annan utväg och där terapi och hjälp kanske vara bättre.

Vad forskare vet idag är att har man gjort ett självmordsförsök en gång ökar risken för ett nytt dramatiskt.

Det kan handla om ett friskt pensionärspar som inte vill hamna på ett vårdhem, en person med högt självförtroende, integritet, och självkänsla med för mycket självrespekt eller en gravt deprimerad person som prövat alla behandlingsmetoder utan framgång.

Traditionellt har självmord setts som något negativt. Man har försökta straffa bort det med fängelsetraff för överlevande och hot om att inte fås begravas på helig mark på religiösa skäl. Inget har hittills hjälpt.