Från död inombords till ett "glatt leende"
ooo så roligt. Jag hade fått ett mail ifrån min behandlingsasistens eller rättare sagt min gamla efter att jag satt inlåst på behandlingen.! Och det var faktiskt roligt att få veta att dom vill där att jag ska komma och berätta för dom andra hur det var när jag satt där. Och vad personalen gjorde för fel och även dock host vad jag gjorde för fel.! Jag vart verkligen jätte glad att dom äns ville tänka tanken att fråga mig.! Efter allting jag har sabbat där.. Men det var iaf roligt.!
Så nu sitter jag här glad med ett leende.!! MEn det snurrar miljoner frågor i mitt huvud nu! Ska jag ringa dit och boka tid? Eller ska jag skita i det? Hur kommer jag reagera över att få gå egenom dom låsta dörrarna igen??
Hur kommer det känna i min kropp att vandra egenom den tråkiga racka korridoren? Hur kommer hela jag hantera den sivationen? Ni som inte suttit på något sånt vet inte riktigt hur det känns. Ni kanske tycker jag är sjukt töntigt av mig att skriva som jag gör nu! Meen det spelar ingen roll , Ni får tycka det, jag bryr mig faktiskt inte,!!!
Tack gumman jag vet de skulle va skönt o bara sitta timme ut o timme in o prata o uppväxten...
tack för att du finns
älskar dig pusss
Kul att du kommenterat! =D
Och tack så mycket för gratulationen ;)
Allt som har hänt kan jag tyvärr inte skriva nått om här...det skulle bara bli värre då... Men om sista utvägen är en anmälan för att få slut på allt, så gör jag fan en! Att det ska behöva gå så jävla långt! Fy fan för motalabor! =P
Kramar Linda