Förlåt.

Det kanske inte räcker. Jag vet att jag gjorde bort mig igår älskling.. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt från igår.
Vet faktiskt inte varför jag säger dumma saker till dig. jag förstår inte det själv faktiskt.! För du om någon har
brytt dig om mig.! Du har ju visat mig att jag betyder något.! Du har ju tagit upp mig ifrån botten.!
Så jag förstår inte själv varför jag säger elaka saker till dig. Men det kommer jag väl aldrig få svar på...
Du får tro vad du vill. men jag älskar faktiskt dig.! Men jag förstår dig med faktiskt.! Jag hade med kanske börjat
fundera om vi bytte roll.. Men tyvärr så kan jag inte göra något mer än att säga förlåt..

Älskar dig christer karlsson 840324-****
                                                                           Du är killen jag bara har kunnat drömma om i alla dessa år.

ooo så roligt. Jag hade fått ett mail ifrån min behandlingsasistens eller rättare sagt min gamla efter att jag satt inlåst på behandlingen.! Och det var faktiskt roligt att få veta att dom vill där att jag ska komma och berätta för dom andra hur det var när jag satt där. Och vad personalen gjorde för fel och även dock host vad jag gjorde för fel.! Jag vart verkligen jätte glad att dom äns ville tänka tanken att fråga mig.! Efter allting jag har sabbat där.. Men det var iaf roligt.!
Så nu sitter jag här glad med ett leende.!! MEn det snurrar miljoner frågor i mitt huvud nu! Ska jag  ringa dit och boka tid? Eller ska jag skita i det? Hur kommer jag reagera över att få gå egenom dom låsta dörrarna igen??
Hur kommer det känna i min kropp att vandra egenom den tråkiga racka korridoren? Hur kommer hela jag hantera den sivationen? Ni som inte suttit på något sånt vet inte riktigt hur det känns. Ni kanske tycker jag är sjukt töntigt av mig att skriva som jag gör nu! Meen det spelar ingen roll , Ni får tycka det, jag bryr mig faktiskt inte,!!!

Jag känner mig spittrad på insidan. Varför ska det vara så? varför kan inte jag få leva som vilken normal 20 åring?
Just nu bryr jag mig bara om mig. Jag vill bara få börja att må bra igen. Jag vill inte ge dom falska skratten. Jag behöver ändå få ge dom ärliga.. Det har varit alldeles för jobbigt nu ett tag. Jag behöver något. men något vet inte jag vad det är. Men jag vet att det är något.. Sen saknar jag min familj med. Jag saknar min mamma. Jag saknar min pappa.
Jag vill att allt ska vara som förr. När både ni och jag bodde ihop. Jag vill bara få eran kärlek. Jag vill bara bli påmind om att ni faktiskt är mina föräldrar. Men det känns inte som så. Det enda ni kan göra är att ringa och fråga massa saker.!
Och ni kommer bara in om ni ska lämna pengar! jag vet att ni jobbar väldigt mycket.! Men jag vet att ni också har ledigt..
Men det kanske är som jag har tänkt på nu i några dagar, att ni skäms över vad jag har gjort i mitt tidigare såkallat liv.
Jag är så besviken på er.. Jag hoppades att allt skulle bli bättre. men det får bli att forsätta drömma och sakna..

Får man fråga om du verkligen är deprimerad och vill dela med dig av det till alla eller är det så att du bara söker uppmärksamhet med alla dina inlägg?

Svar: Nej jag söker ingen uppmärksamhet..! Jag skriver ut allting i min blogg pga jag vill dela med mig av allting. För jag vet så himla väl att det finns fler flickor / pojkar ute här i världen som har "samma"
problem som mig. Så det är därför jag skriver ut saker och ting i min blogg..  För att dom inte ska
känna som jag en gång i tiden kännde att dom är ensamna med problemen.

Hoppas du fick ett bra svar ...

jobbiga tankar / Minnen är tillbaka igen